I förra veckans nummer av Veckans Affärer publicerades den här krönikan, där jag kommenterar bristen på ödmjukhet.
”Börsen är ingen demokrati utan man är i behov av styrelser som kan skapa avkastning i bolagen.”
Så svarar industrimannen Sverker Martin-Löf, ordförande i Industrivärden, Dagens Industri på frågan om det inte behövs kvotering nu när andelen kvinnor inte steg mer än 2 procent i år.
Det är förvisso mer än de senaste åren, men lite för att vara valår då andelen brukar ta ett större skutt. 25,7 procent kan knappast räknas som en seger för jämställdheten.
Hans svar förbryllar på många sätt och jag skulle så gärna vilja sätta mig med honom och räta ut några frågetecken en gång för alla.
Om jag fick en kvart med Sverker Martin-Löf skulle jag fråga honom om han tror att en jämställd styrelse skulle leda till sämre avkastning. Jag skulle fråga vad han i så fall grundar ett sådant antagande på. Det finnsen uppsjö rapporter som indikerar motsatsen, så om styrelsen har som mål att skapa den bästa avkastningen borde han åtminstone testa.
Jag skulle fråga Sverker Martin-Löf om det är hans fulla övertygelse att börsbolagens styrelser i dag är perfekt bemannade utan utrymme för förbättring eller ens marginal till förändring med bibehållen avkastningsnivå.
Om han på fullt allvar menar att vi alltså lever i ett samhälle där det finns 50 procent fler kompetenta män än kvinnor.
Om jag fick en kvart med Sverker Martin-Löf skulle jag fråga honom omhan anser att någon person, fysisk eller juridisk, kan verka i ett vakuum utanför samhällskontraktet och dess demokratiska värderingar bara i syfte att skapa avkastning.
Om jag fick en kvart med Sverker Martin-Löf skulle jag fråga honom hur han ser på sin egen kompetens. Som styrelseordförande i Industrivärden, SCA och SSAB, vice ordförande i Ericsson och Handelsbanken samt ledamot i Skanska, är han nämligen vårt lands mäktigaste styrelseproffs. Det totala börsvärdet för de här bolagen uppgår till drygt 740 miljarder kronor.
För att kunna behålla den här makten har han genom Handelsbanken och Industrivärden flyttat över A-aktierna i SCA och Industrivärden från Handelsbankens pensionsstiftelse och Han-delsbankens pensionskassa. Transaktionen uppges vara värd drygt 4 miljarder kronor. Skälet till att bankens nuvarande och kommande pensionärer blev av med ägandet var att kringgå ett nytt EU-direktiv som reglerar att man endast får ha fem styrelseuppdrag om ett av dem är i en bank.
Det EU-direktivet kom till just för att säkerställa att makten inte blev för koncentrerad.
En fördel med direktivet ansågs också vara att den skulle slå sönder maktnätverk och öppna upp för mer mångfald. Men det fanns ett kryphål. Om bolagen anses ingå i samma koncern finns ingen begränsning. Tji fick mångfalden.
Genom manövern säkrade alltså Sverker Martin-Löf att han inte behövde ge upp makten i något bolag.
Om jag fick en kvart med Sverker Martin-Löf skulle jag fråga honom om han verkligen anser att han personligen har så unik kompetens och är så viktig för avkastningen i dessa bolag att det var värt att ta dessa medel från pensionsstiftelsen och pensionskassan för att just hans makt inte ska minska.
Om jag fick en kvart med Sverker Martin-Löf skulle fråga honom hur det känns däruppe bland molnen. Hur det känns att vara Guds gåva till valberedningarna!
Den som är bäst i hela landet på att skapa avkastning och som sitter i de perfekt sammansatta styrelserna som ger den absolut högsta möjliga avkastningen till ägarna.
Bara en kvart, Sverker!