Det finns ingen ogin gen

      Kommentarer inaktiverade för Det finns ingen ogin gen

Det kryper något under mitt skinn. Något otåligt. Något skavande. Ett uppror som har sitt ursprung i livmodern som vill bubbla upp och komma ut genom strupen, svalget och munnen som ett skrik.

Jag har börjat känna igen den känslan vid det här laget och lite kanske också blivit vän med den. Frustrationen. Självkritiken. Två krafter som drar åt olika håll. En rusar framåt och den andra håller tillbaka.

Fick jag fram det som behövdes sägas? Varför lät mig fångas av den där frågan när det fanns så mycket annat som skulle sägas?

Förstod publiken vad jag menade? Om inte, så tar jag nu möjligheten att förtydliga.

Jag tycker inte om när man säger att kvinnor inte hjälper andra kvinnor. Vi är många som jobbar väldigt hårt med just detta, vilket kvällen var ett bevis på.

Jag deltog i Passion for Business event där man korade Sveriges bråkigaste kvinnor. Ett välordnat arrangemang, med många kloka kvinnor och inspirerande vinnare. Det var mycket systerskap i rummet, helt enkelt. Hade man bett alla i publiken som kände att de motarbetade kvinnor att räcka upp handen är jag ganska säker på att ingen skulle göra det.

Du skulle få samma resultat om du ställde frågan till en i huvudsak manlig publik. Självklart.

Ingen känner igen sig i den problemformuleringen och därför finns det heller ingen lösning på ett sådant problem.

Om det nu skulle vara så att kvinnor motarbetar varandra, skulle det då bero på en ogin gen som bara kvinnor har? För mig känns det som en ganska absurd tanke som dessutom gjorde problemet oöverstigligt (om vi inte kan tänka oss att genmanipulera halva befolkningen).

Nej, låt oss  istället sluta diskutera hur män är och hur kvinnor är och börjar diskutera vad som verkligen är viktigt. Nämligen hur män och kvinnor har det.