Personligen är jag synnerligen trött på lönsamhetsargumentet i jämställdhetsdebatten. Jag vet! Jag har själv bidragit till att det används så flitigt. Men är det inte dags att vi diskuterar jämställdhet som demokratiutveckling? Måste vi kvinnor alltid ha en prislapp i pannan? Det får åtminstone mig att känna mig som ett bonuskuvert vid julfesten.
Med detta sagt kommer här lite mer bevis för lönsamheten…
Årets Gender Gap-rapport från World Economic Forum har kommit ut. Ur ett nationalekonomiskt perspektiv kan det vara värdefullt att se och förstå det tydliga sambandet mellan jämställdhet och BNP och konkurrenskraft i förhållande till andra länder.
Sverige står stadigt på fjärde plats efter Island, Finland och Norge. Några av er kanske tänker:
”Va? Ligger vi inte etta?”
Nej, det gör vi inte. Världens mest jämställda land har inte varit världens mest jämställda land sedan 2007. Och tappet beror inte bara på att andra länder blir bättre. Faktum är att vi tappat i poäng. Samtidigt förbättrar andra länder sina index (och därmed sin konkurrenskraft). I den här takten har Filippinerna passerat oss år 2016.
Det kan vara något för dem att fundera på, som förespråkar att vi låter tiden lösa jämställdheten.
Men fjärde plats är väl inte så illa? Absolut inte. Vi har mycket att vara stolta över. Vi får höga poäng för att vi har så stor andel kvinnor som förvärvsarbetar, vi har hög andel kvinnor i politiken och väldigt få av oss dör när vi föder barn.
Kom dock ihåg att dessa grundbultar i jämställdheten inte kom av sig själv. Det är blåstrumpor (suffragetterna kallades så) och rödstrumpor som i mer än 150 år slagits för vår rätt att äga, vår rätt att vara medborgare, vår rätt till preventivmedel och abort, särbeskattning samt förskolor, som möjliggjort den placering vi har idag.
Men vad är det då som saknas?
Som tidigare år förlorar vi position i grenen ekonomiska möjligheter för kvinnor. Här hamnar vi bara på 14:e plats (10:e plats 2012), efter länder som Mongoliet, Malawi, Burundi och Mocambique. Det betyder att kvinnor i Sverige äger och driver företag i lägre utsträckning än i många andra länder. Kvinnor har svårare att nå de allra högsta positionerna i företag i Sverige och vi har alldeles för stor skillnad i livsinkomst.
Grenen ekonomiska möjligheter är uppdelad i flera delar. Ett skäl till att vi halkar ner där är jämställda löner. Där hamnar vi på 75:e plats (49:e plats 2012). Det kan jämföras med vår granne, Norge, som kommer på 9:e plats. Bäst i klassen är Malaysiaföljt av Filippinerna och Singapore.
Tack vare vår dåliga förmåga att få kvinnor till toppositioner i näringslivet landar vi på 48:e plats när det kommer till maktfördelning (45:e plats 2012). Här leder Jamaica, följt av Colombia och, just det, Filippinerna.
Jag har inte läst lika mycket nationalekonomi som Anders Borg, men jag är oroad. Om jag skulle bilda regering skulle jag se till att jämställdhet sorterade under finansdepartementet.