Höga förväntningar och stöttning

      Inga kommentarer till Höga förväntningar och stöttning

Inom genrepedagogik är grundtanken att alla elever, oavsett bakgrund, tidigare kunskaper och erfarenheter, ska kunna lyckas med samma typer av kognitivt utmanande uppgifter i skolan som högpresterande elever klarar. Således är höga förväntningar ett honnörsord. Även stöttning, eller scaffolding som begreppet kallas på engelska, är ett viktigt honnörsord. Det är alltså inte uppgiften i sig som behöver förändras utifrån de elever man har i sin undervisningsgrupp utan i stället formen och graden av stöttning man ger till eleverna. Högpresterande elever kommer av naturliga skäl behöva mindre stöttning än andra elever men alla ska kunna lyckas.

Vad vi vanligtvis gör i vår undervisning, i stället för stöttning, är att vi anpassar undervisningen och uppgifterna på ett sådant sätt att vi förenklar innehåll, tar bort svåra begrepp och sänker kraven på elevernas prestationer när vi i själva verket ska göra tvärtom. Att förtydliga i stället för att förenkla är oerhört viktigt.

Vygotskijs tankar om den proximala utvecklingszonen är viktig att ha i bakhuvudet när man funderar över graden av stöttning som ska ges. Det är nämligen så att utvecklingen hos en elev går snabbare om eleven får hjälp (i form av stöttning) med att lyckas utföra en lite för svår uppgift än att eleven på egen hand ska göra uppgifter på den nivå eleven befinner sig just nu.

Stöttning?
Stöttning, vad är det egentligen och hur kan man lyckas med det om man har 28 elever i klassen på 28 olika nivåer och med 28 olika kunskaps- och erfarenhetsryggsäckar med sig?

Stöttning kan till exempel vara förklaringar av olika slag. Det kan också vara frågor som ställs för att utveckla elevernas förståelse och tankar. Stöttning kan innebära att demonstrera, visa och ge modeller och det kan också vara olika typer av visuella stöd. Stöttning handlar dessutom mycket om förberedande aktiviteter sådant som man gör innan man läser/skriver/samtalar om/arbetar med det man egentligen hade tänkt att göra. Det handlar alltså om att ge eleverna strategier och feedback. Eller kanske ännu hellre feedforward.

Att kunna veta vilken nivå en elev befinner sig på och vilken nivå som är just den elevens proximala utvecklingszon är en stor utmaning för oss lärare. För att undervisningen ska leda till att alla elever utmanas krävs det att den är strukturerad och lärarledd. Läraren är oerhört viktig. Så även gruppen. Ingen ska lämnas ensam i sitt lärande för tillsammans kan man alltid lite mer och tillsammans utvecklas man lite längre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *