”Mamma, jag vet varför vi inte ramlar av jorden fastän den är rund. Det är för att vi har magneter i skorna.”
Min fyraåring är tvärsäker. Dagiskompisen Ebba har förklarat sakernas tillstånd.
Jag blir exalterad över hennes plötsliga intresse för naturvetenskap och börjar genast förklara gravitationen. Ivrigt berättar jag om Newton som fick ett äpple i huvudet och att vi på månen kan hoppa längre och väger mindre än på jorden eftersom dragningskraften är relativ till planetens massa.
Hon tittar skeptiskt på mig.
”Nej. Jag tror det är magneter i skorna.”
Det här är ett ypperligt exempel på aktiv okunskap. Det finns annan kunskap, till och med forskning, men ungen valde att bortse från den för att hålla fast vid sin tidigare tes och sin bästa kompis förklaring.
Det är inte svårt att förlåta ett barn för aktiv okunskap. När allt kommer omkring så har de ju inte ens rösträtt.
Den aktiva okunskapen när det gäller frågor om jämställdhet är mer problematisk för mig.
Jag vet att du som läser detta gärna vill se en förändring. Du har säkert implementerat en hel del åtgärder för att synliggöra kvinnor i din organisation.
Problemet är bara att det inte räcker med att synliggöra kvinnor längre. Alla åtgärder som var lågt hängande frukt förra årtiondet har levererat vad de kan. Nu hänger det på dig.
Det är toppen att du varit föräldraledig i tre månader med åtminstone två av barnen. Men tiden då det räckte för att visa på progressivitet är över. Det krävs mer nu.
Det räcker faktiskt inte ens med att du inte tror på den gamla myten att det inte skulle finnas tillräckligt med kompetenta kvinnor. Du måste också utmana den när någon uttalar den. Jo, faktiskt. Även om det är din gamla mentor som uttalar det och även om det blir dålig stämning.
Det kan till och med vara så att du blir lite hånad när du gör det. Det finns en risk för att du känner dig ensam. Då finns vi här för dig. Vi som har sagt ifrån länge. Vi vet hur det känns att bli härskade och förminskade. Låt mig försäkra dig om att det inte är tillnärmelsevis lika smärtsamt att utsättas för, som när de man ser upp till låter det passera obemärkt.
Så ta bladet från munnen och börja säga emot. Se det som kampen mot mördarsniglar. Du kommer inte att utrota alla bara för att du klipper sönder de du hittar i din egen trädgård. Men du förhindrar åtminstone dem från att föröka sig och spridas.
Du kan förstås inte ta ansvar för alla människors åsikter, men du kan utmana dem och visa att du tar avstånd. Få dem att känna sig ensamma och isolerade i sin okunskap.
Det kommer att göra stor skillnad i din egen organisation. Dina medarbetare kommer att se upp till dig och det kommer att skapa en inkluderande, innovativ och mer lönsam företagskultur.
Evolutionen har lärt oss att det är den med högst förändringsbenägenhet som överlever. Det gäller också organisationer. Konkurrensen om både marknader och talanger ökar lavinartat och bara de mest snabbfotade överlever.
Se till att du inte är en av dem som står kvar med magneter i skorna.